bananlikor

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, för det finns så mycket jag vill berätta, men ändå inte.

I måndags skulle jag ha varit på utbildning på Karolinska inför jobbet som personlig assistent, men eftersom jag var sjuk så kunde jag inte åka denna gången heller. Typiskt! Så i måndags morse kontaktade jag mamman till pojken och berättade att jag tyvärr blivit sjuk igen och inte kunde gå. Det va inget mer med det, hon sa bara att det var synd och att dom inte skulle bli så glada på sjukhuset eftersom dom satt undan personal som skulle ha kursen bara för mig.

I tisdags vaknade jag upp och var ännu mer förkyld vilket inte alls var något roligt. Gick runt här hemma och snorade mest hela dagen med undantag för att jag åkte iväg till Jessica i ca 45 minuter där jag drack kaffe och gratulerade på födelsedagen. Vid 15:30 var jag hos läkaren på vårdcentralen här på Fornhöjden. Har haft problem med mitt högra knä i två veckor som varit svullet och värkt så undersökte det. Hon tog även ett stick i fingret prov och halsprov då jag var ordentligt röd i halsen. Halsprovet visade dock ingenting och sänkan var lite högre än normalt men eftersom jag är förkyld och har infektion i kroppen så var det ingen fara med det. Och för knät fick jag 50mg Voltaren utskrivna mot inflammation.

Ungefär precis när jag kommit hem ifrån läkare och apotek i tisdags eftermiddag så ringer mobilen, och det är ett samtal ifrån Camilla på Omsorgshuset i Älsjö. I samtalet berättar hon att dom ska sätta ut en ny annons efter nattpersonal åt Leon eftersom jag nu varit sjuk båda gångerna när jag skulle varit på kursen. Samtalet innebär alltså att jag blivit av med jobbet jag inte ens hunnit påbörja. Hela kvällen kändes hopplös och under hela natten sov jag inte mer än 2-3 timmar. Visst, det fanns nog en mening med att det blev såhär och jag vet att jag kommer få jobba en hel del i Järna. Men hur tänker mamman? Ska dom nu då leta ny personal igen som kan börja jobba och gå på kursen istället för att vänta tills på måndag och låta mig gå utbildningen då?! Jaja.

Igår morse åkte jag med Jessica till Järna kl. 07:00 på morgonen för att prata med Patricia och se till så att jag får någorlunda mycket arbetstider så att ekonomin går runt här hemma. Jag va inte alls pigg och ville mest hem och sova. Vid 9-tiden hämtade vi upp Jaqline hos henne och åkte till affären för att sedan följa med upp till Jaqline där vi blev bjudna på frukost i form av färsk baguette och te. :) Resten av dagen var lugn här hemma och det var inte många knop som gjordes då inte..

Idag hade jag tänkt att ytterligare bara vara hemma och göra ingenting då min förbannade förkylning bara håller i sig och inte alls vill försvinna. Men eftersom Patricia ringde och bad på sina bara knän om att jag skulle jobba mellan kl. 14-22 ikväll så ska jag göra det. Har dock ett lugnt schema då det var mitt krav - Hölöturen eller inget jobb. Och jag fick som jag ville! :) Ska strax hoppa in i duschen så man kanske kan bli lite människa, om inte annat så är det väldigt underbart att duscha varmt för det är enda gången på dygnet som jag inte är täppt i näsan. :P

Ha en underbar Alla hjärtans dag!