Vad är en sann vän?
Just som rubriken frågar så ställer jag mig också fråga "Vad är en sann vän" ? ..
Jag trodde jag visste vad en sann vän var, för en sann vän för mig är någon som alltid ställer upp. Dom ställer upp vart man än befinner sig, hur man än mår, hur mycket klockan än är och hur mycket man än måste offra. Tyvärr så har jag med tiden upptäckt att dom jag trodde var mina sanna vänner faktiskt inte är det. För vart finns alla? Jag vet, jag har flyttat ifrån Habo-trakten och det är ett val jag har gjort. Men bara för att jag valde att flytta så hade jag inte tänkt sätta mina vänner åt sidan. Även om jag inte har kunnat finnas vid er sida och hålla er i handen när det är svårt så har jag funnits här, ett samtal eller ett sms bort. Men nej, folk tänker visst inte så...
Det känns otroligt tråkigt och det känns i hjärtat nu när man faktiskt konstaterar att det är så många vänner som "övergett" mig. Jag trodde ni fanns där, jag trodde ni var äkta. Jag har bott i Södertälje sedan den andra februari i år, vilket innebär att jag har bott här i alldeles strax närmare 10 månader. Tio månader har gått, och på dom tio månaderna så är det TVÅ av mina vänner som varit här. Att man inte på tio månader har kunnat ta sig tillfället att komma och hälsa på en enda gång gör mig sååå otroligt ledsen!
Jag vet, det är jag som har flyttat, men bara för att det är så så är det väl faktiskt inte min plikt att alltid åka och hälsa på er?! Ni kan också ta er någonstans! Allt man behöver ta sig är tid och pengar. Tid kan man ta sig om man vill, och med tiden kan man även ta sig pengar. Jag har kunnat åka ner till er, trots att jag inte levt på många tusenlappar, så varför kan inte ni offra några hundralappar på att ta er upp hit? *arg och ledsen*
Pratade med Maria herr om dagen och sa "jag funderar på att bjuda upp lite folk så kan man ha en typ tjejmiddag" ... Samtidigt som jag sa detta så slog det mig: Vilka ska jag bjuda? Eftersom ingen annan förut har kunnat ta sig tid för att komma och hälsa på, varför ska dom då kunna göra det om jag så ordnar en middag? *suck*
Det är väl bara till att konstatera att dom man faktiskt trodde var dom riktigt sanna vännerna inte är det. Jag får väl skaffa nya, skaffa mig ett nytt och annat liv och glömma att ni existerat. Låter det bra? Jag tycker inte det, men det är just så det känns som ni gjort..
Jag trodde jag visste vad en sann vän var, för en sann vän för mig är någon som alltid ställer upp. Dom ställer upp vart man än befinner sig, hur man än mår, hur mycket klockan än är och hur mycket man än måste offra. Tyvärr så har jag med tiden upptäckt att dom jag trodde var mina sanna vänner faktiskt inte är det. För vart finns alla? Jag vet, jag har flyttat ifrån Habo-trakten och det är ett val jag har gjort. Men bara för att jag valde att flytta så hade jag inte tänkt sätta mina vänner åt sidan. Även om jag inte har kunnat finnas vid er sida och hålla er i handen när det är svårt så har jag funnits här, ett samtal eller ett sms bort. Men nej, folk tänker visst inte så...
Det känns otroligt tråkigt och det känns i hjärtat nu när man faktiskt konstaterar att det är så många vänner som "övergett" mig. Jag trodde ni fanns där, jag trodde ni var äkta. Jag har bott i Södertälje sedan den andra februari i år, vilket innebär att jag har bott här i alldeles strax närmare 10 månader. Tio månader har gått, och på dom tio månaderna så är det TVÅ av mina vänner som varit här. Att man inte på tio månader har kunnat ta sig tillfället att komma och hälsa på en enda gång gör mig sååå otroligt ledsen!
Jag vet, det är jag som har flyttat, men bara för att det är så så är det väl faktiskt inte min plikt att alltid åka och hälsa på er?! Ni kan också ta er någonstans! Allt man behöver ta sig är tid och pengar. Tid kan man ta sig om man vill, och med tiden kan man även ta sig pengar. Jag har kunnat åka ner till er, trots att jag inte levt på många tusenlappar, så varför kan inte ni offra några hundralappar på att ta er upp hit? *arg och ledsen*
Pratade med Maria herr om dagen och sa "jag funderar på att bjuda upp lite folk så kan man ha en typ tjejmiddag" ... Samtidigt som jag sa detta så slog det mig: Vilka ska jag bjuda? Eftersom ingen annan förut har kunnat ta sig tid för att komma och hälsa på, varför ska dom då kunna göra det om jag så ordnar en middag? *suck*
Det är väl bara till att konstatera att dom man faktiskt trodde var dom riktigt sanna vännerna inte är det. Jag får väl skaffa nya, skaffa mig ett nytt och annat liv och glömma att ni existerat. Låter det bra? Jag tycker inte det, men det är just så det känns som ni gjort..
Kommentarer
Postat av: Malin
Tråkigt att höra att du känner så!
Hoppas också att du hittar dig ett par stycken riktigt goa vänner i Södertälje.
*kramar om*
Trackback