Suck och stön!
Har haft en helt underbar helg i Habo, eller en underbar halv vecka kanske man ska säga. Vi åkte ner till Habo i onsdags eftermiddag och anlände hem till Södertälje igår kväll igen.
Den underbart sköna känslan tog ju dock slut ganska snabbt nu efter att man kommit hem. *suck* Va iväg på Ica Maxi idag på förmiddagen[10-tiden] och handlade eftersom vi behövde frukost och lite middagsmat. Fick ett samtal ifrån Jonatan under tiden jag handlade då han berättade att han skulle till akuten eftersom han lyckats få in en morakniv i benet. Men efter att han inte fått tag på rätt närakut vid Sös så åkte han hem till Södertälje och vi åkte tillsammans ner till akuten här. Fick vänta i sisådär 2½ timma innan han var sydd och klar för att åka hem.
Blev lunch nere på stan och sedan bar det av hemåt för att få in alla grejjer i kylen här hemma innan vi åkte iväg till dagis och hämtade Diesel. :) Har även varit tjafs mellan Jonatan och hans mamma under hela kvällen då hon betett sig som en 5-åring som inte vet bättre än att vara egoistisk och skylla över saker på andra. Allt handlar om pengar och bråket började med att Jonatan skulle betala för ett hotellrum som kostar 640kr. Detta fick han veta i morse och har inte ens fått vara med och bestämma om vart dom ska sova eller hur dom ska ta sig någonstans när dom ska upp till östersund på begravning.
Och eftersom Jonatan i såna här sammanhang är en ynkrygg och inte står upp för sig och säger vad han tycker och tänker så blir jag arg och jag blir även alltid indragen i deras diskussioner då hans föräldrar alltid säger "Men Therese får ju också pengar, hon betalar väl något?" Alltid, alltid, alltid hör jag detta när dom tjafsar om pengar och det får mig att verka som om jag skulle vara det svarta fåret som inte betalar någonting. Jag betalar precis lika mycket som Jonatan i våra gemensamma räkningar, punkt slut.
Allt detta tjafs gör mig sååå irriterad, arg och ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu kan jag t.ex. inte sova och jag är arg så det kokar i mig. Allt jag vill är att ringa upp Ann och berätta för henne hur saker och ting ligger till. Har man haft knaper ekonomi i 6-7 månader av 9 månader så kan man väl för faen någon gång i livet få unna sig någonting?! SuckSuckSuck.
Jag förstår, många av er kanske tycker att detta är ett i-landsproblem, men har man som jag haft det knapert ekonomiskt i fleraflera månader och folk runt omkring mig tjatar om pengar och får mig att verka som det svarta fåret så blir jag arg, sårad och ledsen när jag vet att det inte är så. Jag har verkligen offrat allting för Jonatan vilket också har inneburit ekonomisk kris i många månader, men jag har försökt hålla huvudet högt och inte låta det påverka mig. Men jo, det påverkar mig. Jag blir så nere o knäckt vissa dagar att absolut ingenting känns roligt. Det händer att jag behöver saker såsom nya kläder eller sånt som jag ändå väljer att avstå ifrån bara för att vi ska ha pengar och för att jag ska kunna känna att jag inte är det svarta fåret som spenderar några pengar. Använder jag inga pengar kan ingen heller anklaga mig för att ha gjort åt dom..
Sorry folket, den här bloggen är ju inte så värst upplyftande, men jag va tvungen att skriva av mig!
Den underbart sköna känslan tog ju dock slut ganska snabbt nu efter att man kommit hem. *suck* Va iväg på Ica Maxi idag på förmiddagen[10-tiden] och handlade eftersom vi behövde frukost och lite middagsmat. Fick ett samtal ifrån Jonatan under tiden jag handlade då han berättade att han skulle till akuten eftersom han lyckats få in en morakniv i benet. Men efter att han inte fått tag på rätt närakut vid Sös så åkte han hem till Södertälje och vi åkte tillsammans ner till akuten här. Fick vänta i sisådär 2½ timma innan han var sydd och klar för att åka hem.
Blev lunch nere på stan och sedan bar det av hemåt för att få in alla grejjer i kylen här hemma innan vi åkte iväg till dagis och hämtade Diesel. :) Har även varit tjafs mellan Jonatan och hans mamma under hela kvällen då hon betett sig som en 5-åring som inte vet bättre än att vara egoistisk och skylla över saker på andra. Allt handlar om pengar och bråket började med att Jonatan skulle betala för ett hotellrum som kostar 640kr. Detta fick han veta i morse och har inte ens fått vara med och bestämma om vart dom ska sova eller hur dom ska ta sig någonstans när dom ska upp till östersund på begravning.
Och eftersom Jonatan i såna här sammanhang är en ynkrygg och inte står upp för sig och säger vad han tycker och tänker så blir jag arg och jag blir även alltid indragen i deras diskussioner då hans föräldrar alltid säger "Men Therese får ju också pengar, hon betalar väl något?" Alltid, alltid, alltid hör jag detta när dom tjafsar om pengar och det får mig att verka som om jag skulle vara det svarta fåret som inte betalar någonting. Jag betalar precis lika mycket som Jonatan i våra gemensamma räkningar, punkt slut.
Allt detta tjafs gör mig sååå irriterad, arg och ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nu kan jag t.ex. inte sova och jag är arg så det kokar i mig. Allt jag vill är att ringa upp Ann och berätta för henne hur saker och ting ligger till. Har man haft knaper ekonomi i 6-7 månader av 9 månader så kan man väl för faen någon gång i livet få unna sig någonting?! SuckSuckSuck.
Jag förstår, många av er kanske tycker att detta är ett i-landsproblem, men har man som jag haft det knapert ekonomiskt i fleraflera månader och folk runt omkring mig tjatar om pengar och får mig att verka som det svarta fåret så blir jag arg, sårad och ledsen när jag vet att det inte är så. Jag har verkligen offrat allting för Jonatan vilket också har inneburit ekonomisk kris i många månader, men jag har försökt hålla huvudet högt och inte låta det påverka mig. Men jo, det påverkar mig. Jag blir så nere o knäckt vissa dagar att absolut ingenting känns roligt. Det händer att jag behöver saker såsom nya kläder eller sånt som jag ändå väljer att avstå ifrån bara för att vi ska ha pengar och för att jag ska kunna känna att jag inte är det svarta fåret som spenderar några pengar. Använder jag inga pengar kan ingen heller anklaga mig för att ha gjort åt dom..
Sorry folket, den här bloggen är ju inte så värst upplyftande, men jag va tvungen att skriva av mig!
Kommentarer
Trackback
